Konsumentverket och Finansinspektionen syn på snabblån

Snabblån är en av de finansiella tjänster som har fått mycket kritik från fler olika myndigheter och banker. Möjligheten att snabbt kunna ansöka om och få ett lån utbetalt, till dyra avgifter, ansågs länge vara ocker. Skälet var att utsatta utan möjlighet till betänketid eller ångertid ställdes inför ett val som skulle lösa låntagarens akut uppkomna problem men till priset av en kostnad som ansågs vara orimlig.

Konsumentverket syn på snabblån
Konsumentverket ställde sig snabbt kritisk till snabblån därför att denna typ av låneform inte omfattades av de konsumentkreditlagar som fanns. De som lånade pengar fick ingen klar översikt över hur stora kostnaderna var för deras lån. De var också väldigt kritiska till den reklam som snabblåneföretagen hade och hur lättvindigt det var att få ett snabblån utbetalt.

År 2007 så stämde Konsumentombudsmannen ett snabblåneföretag som inte hade preciserat kostnaderna för sina lån vilket ledde till att Konsumentombudsmannen vann och att snabblåneföretaget fick 750 000 kr i böter.

Så småningom förstod man att det krävdes nya regler och lagar som reglerar hur denna typ av verksamhet skulle bedrivas och som även gav ett bättre skydd för låntagaren. En lag var att man kunde ångra sina snabba beslut under en 14 dagars period. Dessa lagar trädde i kraft i januari 2011 och har lett till att färre personer hamnar hos Kronofogden.

Krävs inget tillstånd för att driva snabblåneföretag
Finansinspektionen har ingen tillsyn över denna typ av verksamhet då denna verksamhet inte är tillståndspliktig. Detta innebär att vem som helst kan starta upp ett företag där man lånar ut pengar till privatpersoner. Dock finns det en anmälningsplikt hos Finansinspektionen som för register över vilka företag som har denna typ av verksamhet. Många mindre seriösa företag som kommer och går har dock inte brytt sig om att anmäla deras verksamhet vilket Finansinspektionen anser är bekymmersamt.

Bankerna försökte stoppa snabblåneföretagen under ett par år genom att stänga deras bankkonton hos banken eller fördröja deras utbetalning till nästkommande dag. Bankerna, som använde sig av Kronofogdens motivering att snabba utbetalningar ledde till felaktiga beslut, påstås egentligen ha egna incitament att stoppa dessa verksamheter som kunde erbjuda lån på ett sätt som en bank aldrig skulle kunna klara av.